Eller handlar det om ett unikt fall som inte är representativt vare sig för arabvärlden i stort eller för Maghrebområdet, det vill säga Algeriet, Marocko, Tunisien, Libyen och Mauretanien?

Regionens diktatorer har försökt förminska betydelsen av den tunisiska jasminrevolutionen, men gnistan som tänts i Tunisien kan sprida sig – kanske inom några månader eller år – till hela arabvärlden.

Rädslans mur har rämnat och en arabisk vår kan vara förestående. Budskapet från Tunisien, åtminstone så här långt, är klart: korrupta och auktoritära regimer får se upp. Om de inte genomför snabba och djupgående reformer så är deras dagar räknade.

Den största risken är att Jasminrevolutionen går samma väg som revolten mot den rumänska kommunistregimen för tjugo år sedan, så att den gamla regimens hantlangare bara kastar ut sina gamla chefer för att själva kunna klamra sig fast vid makten.

Men den bästa analogin med dagens Tunisien är Spanien under åren efter Francos död. Genom att öppna sig mot omvärlden med satsningar på turism, utbildning och rättigheter för kvinnor så skapade Ben Alis regim något unikt i Mellanöstern: en stark medelklass. Samtidigt behandlade regimen, liksom Francos diktatur, inte medlemmarna i denna nya medelklass som vuxna individer, och gav därmed näring till en omfattande frustration.

Med detta i åtanke skulle det vara fel att jämföra Tunisien och dess jasminrevolution med andra länder i regionen.

Icke desto mindre beror det i stor utsträckning på två faktorer om Marocko ser stabilt ut idag: monarki och reformer. Under ledning av en grupp teknokrater kring den unge kungen Mohammed VI har en reformprocess – inklusive politisk liberalisering – inletts, även om resultaten ännu är begränsade.

Mohammed VI åtnjuter i egenskap av De troendes befälhavare (amir al-muminin, en traditionell titel som bars av de tidiga kaliferna i det muslimska samfundet, översättarens anmärkning) en muslimsk legitimitet som ledarna i Algeriet och Egypten, två av regionens mest sårbara regimer, saknar. Och Marocko lider, till skillnad från Algeriet, inte av oljans förbannelse.

Även om Tunisien är unikt så skall dess potentiella inflytande på andra håll i regionen, där många unga araber i dessa Facebook- och Twittertider nu känner sig som tunisier, inte underskattas.

De är också förödmjukade av sina ledares beteende och vulgära despotism. De törstar också efter frihet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I trappan mellan radhusets två våningar: masker från Zambia, två guldinramade änglamålningar från 1500-talets Rotterdam som farfars far sjömansprästen fått i gåva. Intill målningar signerade barnens farmor, jämte en tavla med målade tändstickor, av d...

I fredags föll täckelsen till Centerpartiets interna grubblerier om varför det gick så knackigt i valet. Som väntat ifrågasätts inte partiledaren Maud Olofssons ledarskap öppet, även om kritiken för exempelvis avsomnad förnyelse förstås landar på h...

I december var vartannat av Skånetrafikens tåg försenat. Den sammanlagda förseningstiden kom upp i svindlande 2 290 timmar, och drygt 40 000 skåningar väntas begära ersättning för försenade resor. Förutom den ilska och besvikelse detta innebär bidrar...

Att hon inte är socialdemokrat är knappast ett motargument, när inte ens partiets toppkrafter kan definiera vad som menas med socialdemokrati. Schymans nuvarande politik; feminism samt lite lagom solidaritet och fördelningspolitik borde inte vara så ...